Ett aktuellt exempel är fönsterglas som är utformade för att ha ett visst mått av elektromagnetisk skärmverkan. Sådant material kan vara önskvärt om man av olika skäl inte vill att elektromagnetisk emission ska finnas utanför en byggnad, eller om man vill minska utstrålningen av värme från byggnaden.

Orsaken till det förra kan både vara att man inte vill möjliggöra att någon utnyttjar emissionen i oönskat syfte, eller att man inte vill att emissionen ska störa trådlösa system utanför byggnaden. Fönster med elektromagnetisk skärmverkan minskar samtidigt instrålningen av elektromagnetiska signaler in i byggnaden. Det innebär att signaler från mobiltelefonisystem eller andra utomhus belägna radiosystem dämpas på vägen in i byggnaden.

Detta ställer till problem om man vill nyttja sådana system inomhus. En sådan nackdel kan förvisso lösas genom att exempelvis lägga in slitsantenner i glaset så att mobiltelefonisignaler eller andra signaler inom ett visst frekvensområde kommer igenom. Samtidigt är det ju då viktigt att det inte finns signaler som man vill dämpa inifrån byggnaden, och som då tar sig ut via dessa slitsar.

Beroende på vilka behov man har i verksamheten inomhus och vilka behov man har av att dämpa signaler ut ifrån byggnaden så kan denna EMC-fråga innebära ett svårt dilemma. EMC-arbete går inte alltid ut på att dämpa signaler. Det innebär samtidigt att se till att önskade signaler kommer fram dit de ska.