Sitter på tåget . hem från ett sommarvarmt Stockholm trots att det är den sista augusti. Förmiddagen tillbringade jag på den workshop kring EMC i komplexa system som ICES på KTH (Innovative Centre for Embedded Systems) ordnat med visst bistånd från IEEE EMC.

Från talarlistan kunde man dock tro att det var ett rent IEEE EMC arrangemang med idel kända namn. Det bjöds på intressanta föredrag från olika och väldigt komplexa områden. Militära flygplan, civila personbilar, samt distribuerade system som järnvägsnät och kraftstationer. Det finns såklart likheter och skillnader mellan dessa typer av system och med hur arbetet bedrivs. Vi verkar i hög grad (och föga överraskande) vara överens om att ett systematiskt EMC-arbete måste finnas från början i projekten för att slutresultatet ska bli lyckat utan förseningar och omkonstruktioner.

Självklart kan förutsättningarna för att bedriva detta variera, och även i vilken grad som konstruktörerna har kontroll och ansvar över systemets underhåll efter det lämnats över till användare eller kund.

Ett ämne som togs upp under dagen är avsiktliga störningar (IEMI). Att kunna hantera IEMI har varit en självklarhet för militära system men börjar allt mer viktigt för andra områden som civila fordon, telekomsystem och andra samhällsviktiga system. Att skydda sig på avsiktliga störningar kräver ett delvis annat tänkesätt än för de traditionella störningarna som vi tror vi vet var de kommer ifrån och hur de kopplar in i systemen.

Jag hade hoppats på att workshopen skulle varit ännu bredare och även fått med kompetenser från exempelvis miljötålighet och funktionssäkerhet för en dialog över kompetensgränserna. Jag har tidigare varit inne på frågan om en tätare dialog mellan miljötålighetsexperter och EMC-experter. Detsamma gäller funktionssäkerhet och programvara.

De flesta av oss kan säkert visa exempel på hur programvara påverkar EMC-egenskaper. Men kan vi även lära oss av varandras arbetssätt? Inom EMC-området förenklar ofta verkligheten i form av pass/fail beslut medan man inom funktionssäkerhet arbetar man oftare med felsannolikheter och riskanalyser. (Visst är det lite ironiskt att vi ”analoga” EMC-människor använder ett digitalt pass/fail-synsätt medan de ”digitala” programvarumänniskorna använder en mer analog skala som felsannolikheter?) Kanske detta arbetssätt skulle vara till nytta även för oss inom EMC, inte minst när det gäller avsiktliga störningar?

Till slut börjar det närma sig årsmöte. Tid och plats är inte spikad ännu så information om detta kommer så småningom. Som vanligt så tar vi gärna emot förslag på tema och föredrag.