Röster har börjat höjas för att den traditionella synen på frekvensanvändning som går ut på att intressenter tävlar om frekvensutrymme behöver ändras till att istället samarbeta om spektrum. Detta motiveras av att det mesta av det spektrum som olika aktörer gör anspråk på redan är allokerat för annan användning.

Om man lyckas driva igenom ett krav på att få ”ta över” redan allokerat spektrum så innebär det att någon annan förlorar på detta. Genom att samarbeta inom spektrumdelning så skulle fler kunna få nya behov av spektrum tillgodosedda. Detta är i sig inte någon ny tanke. Begreppet dynamisk spektrumanvändning (eng. Dynamic Spectrum Access, DSA) har funnits länge och gått ut på att finna tekniska algoritmer och affärsmodeller för att olika användare ska kunna dela på ett visst frekvensutrymme.

I praktiken har dock inte DSA slagit igenom, vilket bland annat beror på svårigheten att finna fungerande affärsmodeller för att hantera detta. Med IoT menar dock somliga att man måste komma framåt i denna fråga om den fulla affärspotentialen inom IoT ska kunna utnyttjas. En tanke som förs fram allt oftare är att enskilda aktörer på frivillig basis behöver finna överenskommelser om frekvensdelning i frekvensband som är av intresse för IoT-produkter. För att möjliggöra en sådan samverkan har idén om oberoende ”pålitliga” frekvensmäklare lanserats [1].

Det återstår att se om IoT-utvecklingen kommer att leda till en ökad samverkan inom spektrumtilldelning. Hur som helst så kommer denna EMC relaterade utmaning vara en fråga av stor betydelse för att kunna utnyttja den fulla affärspotentialen inom IoT.

[1] Reality Check: Solving the spectrum crunch, RCR Wireless News, 19 april 2016.