Det finns många avdelningar inom IEEE (Institute of Electrical and Electronics Engineers) för olika tekniska syften, och just EMC-avdelningen i Sverige har en tydlig industriell karaktär. Det har blivit en naturlig samlingsplats för ingenjörer som arbetar med den praktiska realiseringen av EMC i produkter. Hur får man till det I verkligheten? Dessutom finns flera forskningsinriktade medlemmar, inte minst från institutsvärlden. Om man nu ska fundera på om man vill vara med och delta i IEEE-EMC, så skulle jag lyfta fram följande aspekter:

• Du får träffa många andra som har EMC som ett av sina fokus i arbetet. Är du relativt ny inom området, så får du en mjukare start på din EMC-bana eftersom du kan prata med andra om hur de gör. Har du varit med länge, är det intressant att jämföra dina aktiviteter med andras – är du på rätt väg?
• Det finns en industriell bredd inom föreningen. Det innebär att man inte bara pratar om hur man åstadkommer EMC i till exempel militära applikationer, utan vi siktar på att ha en variation så att alla kan få nya intryck från andra branscher
• Är du doktorand inom ämnet (eller även angränsande) så är detta ett utmärkt forum där du kan träna på dina presentationer inför en vänligt sinnad och intresserad grupp av ingenjörer. Hör gärna av dig om du har ett material att presentera!
• Är du forskare inom området, så är det viktigt att få en återkoppling på det arbete man gör. Hur kan det du gör användas i praktiken?
• ”EMC-turism”. Man ska inte förakta den exotiska biten – att man får följa med och titta på intressanta anläggningar och/eller provmetoder som man kanske inte skulle få se inom sitt ordinarie arbete. Detta blir en krydda i arbetet, som kanske gör att EMC känns roligare och mer spännande.

I Sverige har vi sagt att man inte behöver vara medlem för att få komma på våra möten. De är öppna och kostnadsfria, och alla som hör av sig är välkomna. Därmed får man alla de fördelarna ovan som jag nämnt ändå. Ett formellt medlemsskap ger dessutom tillgång till tidsskrifter och rabatter på konferenser, vilket kan vara väl så intressant.

Hur blev jag själv medlem då – och varför? Jo, jag gick med under min doktorandtid på Chalmers, närmare bestämt 1990. Min handledare Yngve Hamnerius sa helt enkelt till mig ”Jag tycker du ska gå med i IEEE” – och så gjorde jag det (utan att direkt reflektera över betydelsen av detta val). Så kan det också gå till.