Många har uttryckt att initiativet är synnerligen välkommet, då det saknats en samordnad ansats på nationell nivå för elektronikkylning i Sverige. Det finns en stor efterfrågan efter ett organ som kan samla, utveckla och sprida kunskap och kompetens inom termisk design samt även tillhandahålla ett forum för dem som är verksamma inom fältet att ha utbyte, nätverka och söka samverkanspartners.

Elektronikkylning har under de senaste årtiondena snabbt vuxit till ett av de tydligast gränssättande parametrarna i konstruktionen av elektroniska apparater. Vartefter systemen blir kraftfullare, snabbare och kompaktare — med eskalerande effektdensitet som följd — blir även kylbehovet allt mer kritiskt. Med de krav som digitaliseringen ställer på ny hårdvara blir det tydligt att teknikskiftet inte kommer att bli möjligt utan att kyltekniken utvecklas för att möta behovet. Sveriges ambition att vara en ledande nation inom digitaliseringen kommer alltså också att vara avhängig vår förmåga att hantera förlusteffekter.

Ej oväsentlig är även elektronikkylningens roll i att möjliggöra den energiomställning Sverige har som ambition att genomföra. Många kritiska komponenter har tydligt sämre verkningsgrad om de arbetar under förhöjd temperatur — lysdioder, basen för all modern nominellt energisnål belysning, är ett gott exempel. Batterisystem, inte minst fordonsbatterier, har väldigt specifika Thermal Management-behov; likaså gör effektflödena genom de kraftomvandlare som hanterar ström in i och ut ur batterier dessa till väsentliga utmaningar ur kylhänseende, både för funktion och verkningsgrad. De datorer och sensorer som skall möjliggöra självkörande fordon är också icke-triviala kylproblem, inte minst då dessa system behöver göras både kompakta och lätta.

Att lägre arbetstemperatur — dvs. bättre kylning — leder till förbättrad livslängd för elektronik och därigenom mindre miljöbelastning är givetvis välkänt. Men god termisk design är också förutsättning för sänkt effektåtgång i fläktar och annan aktiv kylning, eller för att t.o.m. kunna övergå till helt passiv kylning.

Ytterligare energieffektivitets- och miljöaspekter kopplade till Thermal Management kommer av att kylkomponenter av nödvändighet kommer att utgöra en allt större del av elektronikapparaters volym och vikt. Att kunna konstruera dem smartare innebär således, dels, att miljöavtrycket för resursåtgång per apparat blir mindre, samt dels, att man kan packa fler apparater per given lastpall eller container, vilket innebär att miljöavtrycket för transport per enhet blir mindre. Vidare är även lösningarna för att fånga upp förlustvärme i elektroniska system, må vara allt från fordonsbatterier till molndatacentraler, för energiåtervinning enkom en fråga om termisk design.

Att Thermal Management är ett kritiskt och högaktuellt teknikområde är således oomtvistat. Dock är den bild som framkommer vid CSI:s workshops tydlig: framför allt i jämförelse med våra konkurrenter är vi i Sverige inte alls så bra på detta som vi skulle behöva vara; vare sig på att identifiera problemet, på att innovera och utveckla kommersiell teknik för det, eller på att tillämpa den teknologi som redan existerar.

Detta kompetensunderskott existerar på flera olika nivåer. De företag som erbjuder termiska lösningar till industrin upplever att kompetensnivån hos dem som skall köpa in och/eller tillämpa tekniken ofta är lägre än önskvärt — till en punkt där bristen på kompetens t.o.m. blir en större tröskel än svårigheten att hitta bra leverantörer av teknik och lösningar. Detta vänder i någon mån upp och ner på ansvarsfördelningen. Tills dess att vi genom någon form av centrala åtgärder fått upp en generell kompetensnivå i landet torde den enda lösningen på detta delproblem vara att leverantörerna själva besitter — eller kan inhämta — nödvändig kompetens för att utbilda sina kunder att adekvat förstå sin egen termiska problem- och behovsbild.

Dock upplever även de företag som utnyttjar Thermal Management-teknologi i sina produkter att det finns nivåer av bristande kompetens hos de företag som tillverkar och säljer den. En nivå är på det termiska planet. Oavsett om det är utifrån egen utveckling eller från huvudmän — att kunna erbjuda innovativ och effektiv teknologi med aldrig så god potential att lösa termiska problem är i sig inte tillräckligt! Utan erforderlig kännedom om hur teknologin kan passas in i en lösning, eller hur potentialen de facto behöver realiseras i praktisk verklighet, kommer den till föga nytta för industrin. Vidare upplevs det att svenska leverantörer inte alltid är lika bra på att karakterisera den egna teknologin, eller på att ligga i förhand mot projicerade teknikbehov, som vissa av deras utländska konkurrenter.

En annan nivå är en upplevd brist i leverantörernas tekniska förståelse av sina kunders applikationer. En termisk lösning kan sägas uppstå i skärningspunkten mellan termisk teknologi och den applikation den skall tillämpas i. En solid förståelse endast för den ena av delarna utgör inte solid grund för en optimal lösning. Återigen — en teknologi med aldrig så god potential kan inte komma till sin rätt om ingen i processen kan se eller förklara hur den skall tillämpas till bästa nytta i den specifika, givna applikationen. En rimligt djup förståelse för både den egna tekniken och motpartens är således en förutsättning för lösningar som skapar verkligt värde.

Denna generellt låga kompetensnivå i både industri och akademi får oönskade systematiska konsekvenser. Thermal Management hamnar väldigt ofta lågt i prioriteringar och arbetsflöden. Termisk design kommer in för sent i produktutvecklingsprocesserna med suboptimala konstruktioner som följd. Vidare är ansvarsfördelningen för termiskt i många företag milt uttryckt oklar; frågan hamnar lätt mellan stolar, med följder som ovan. Det finns ett generellt och omfattande fokusunderskott för termiskt i industrin, såväl som i akademin, med påföljd att bristerna inte blir sedda eller åtgärdade, vilket gör problemet självperpetuerande.

Det finns dock även brister inom andra kompetensområden, inte mindre viktiga. Som ett exempel: mycket av den riktigt spännande termiska teknikutvecklingen i landet sker i startups av varierande storlek. Många av dessa företag har ofta flera både drivna och duktiga uppfinnare och innovationsentreprenörer liksom välmeriterade akademiker i huset, men kan å andra sidan helt sakna både industriella nätverk och intern kompetens inom nödvändiga skillsets som produktifiering, industrialisering och affärsutveckling, liksom det ledarskap som krävs för att utveckla verksamheten till en nivå där de har en faktisk produkt som de kan nå ut med på en marknad som (a) kan skapa tillväxt i företaget, och (b) gör att svensk industri får nytta av företagets teknik! Konsekvensen blir att mycket spännande Thermal Management-teknik i Sverige sitter fast på den lägre halvan av TRL-skalan — inte så mycket till följd av bristande teknisk kompetens som till följd av bristande affärsmässig kompetens. Vad industrin enligt vad som framgått på workshoparna därför efterfrågar är dels ren kompetensutveckling, dels ett kompetenscentrum i någon form, och dels olika former av ”förpackad” kunskap som stöd att göra rätt från början.

Kompetensutveckling kan komma i många olika former och på olika nivåer. En är att tillse att teknologer som nyutexamineras — framför allt på mekanistsidan — kommer ut till industrin med åtminstone grundläggande förståelse för problemområdet. En annan är att erbjuda formell utbildning och kurser till dem som redan är verksamma. Men även handböcker och annat utbildningsmaterial skulle fylla viktiga luckor. Bredden på ämnen där kunskap efterfrågas är mycket stort: från rena grunder till TIM, kylning på komponentnivå, kortnivå, systemnivå, serverhall-nivå, etc..

Ett återkommande önskemål är ett kompetenscentrum; en part som kan hjälpa industrin att testa och karakterisera, samla och sprida kunskap — eller helt enkelt bara vara behjälplig med att ge råd, svara på frågor och sammanlänka dem med behov med dem med lösningar. Den form av kompetens som på något plan är den enklaste, men på ett annat är den mest komplexa är den ”förpackade” — metodutveckling; att formulera en processkarta, rekommendationer, design guides, best practices, checklistor o. dyl., där termisk design sätts in i ett flöde som gör det ”enkelt” att göra rätt från början. Vidare är det många som uttrycker önskemål om mer formaliserad kravställning, standarder etc., på samma sätt som finns för EMC — dokumenterade riktlinjer som man kan förhålla sig till i sina interna processer.

Sammantaget kan konstateras att det finns väldigt mycket att göra, och att efterfrågan på stöd och nationell samordning är stort. CSI fortsätter nu närmast med att anordna mer riktade evenemang, med seminarier och workshops på specifikt efterfrågade ämnen. Arbetet fortskrider lite trögare medan pandemin fortgår och evenemang är hänvisade till klumpigare virtuella format, men så snart live-möten åter är möjliga är förhoppningen att kunna trycka på gasen på riktigt.