Paretoprincipen . är en empirisk regel enligt vilken 20 procent av orsakerna står för 80 procent av verkan. Principen kallas ibland även 80/20-regeln. Regeln kommer från Vilfredo Pareto (1848-1923) som visade att ca 20 procent av den italienska befolkningen innehade ca 80 procent av egendomen. Denna observation har av andra senare generaliserats och tillämpats inom en rad andra områden och även om de faktiska siffrorna inte alltid råkar bli exakt 80/20 så talar man ändå om principen som sådan för att illustrera att en minoritet av orsaker står för en majoritet av verkan i någon mening.
Inom EMC-området så anser somliga EMC-specialister att erfarenhetsmässigt så är i storleksordningen 80% av de EMCutmaningar som typiskt finns inom produktutveckling gemensamma för de flesta industribranscher, medan ca 20% är specifika för en viss bransch. Typiskt är det dock de 20 procenten som kräver mest tid/kostnader att hantera då de tenderar att vara specifika för just den branschen. De 20 procenten kan då ta i storleksordningen 80% av tid/kostnader att hantera.
Orsaken till detta är att de 20 procenten de ofta kräver mycket djup kunskap om detaljer i en konstruktion, till skillnad mot de 80 procenten där mer eller mindre kända sätt att hantera EMC-utmaningarna existerar. Som exempel kan man studera EMC-utmaningar inom rymdteknologi. De generella utmaningarna innefattar typiskt de standardmässiga frågorna runt strålad/ledningsbunden störning samt strålad/ledningsbunden emission ombord på plattformen. De mer specifika utmaningarna kan dels gälla de hårda särkraven på vikt och tät samlokalisering, dels den speciella elektromagnetiska miljön som uppstår i en rymdtillämpning.
Här kan det både vara fråga om urladdningsfenomen som beror på uppladdning vid färd genom jonosfären och solvinden, men även påverkan från joniserande strålning. Krav på mycket låga nivåer av egengenererade statiska magnetfält är vanligt, både för system som ur forskningssynpunkt ska inhämta mätdata på magnetfält, men även för låghöjdssatelliter som använder det jordmagnetiska fältet som höjdreferens. Kraven på så kallad ”magnetisk renhet” är därför av särskild vikt för rymdtillämpningar.
Alla branscher har sina egna EMC-utmaningar inom 80/20-principen och en nyckelfråga att hantera är om man ska ha EMC-kompetensen för de 20 procenten inom företaget eller om man ska förlita sig på extern expertis. Just frågan om hur kvalificerad intern EMC-kompetens ett företag väljer att hålla kan skifta beroende på exempelvis företagets storlek, produktens komplexitet, krav på sekretess i enskilda konstruktionsdelar med mera. Trenden på senare år ser dock ut att gå mot att fler och fler väljer att förlita sig på extern EMC-expertis för de mera krävande utmaningarna.
Peter Stenumgaard EMC-redaktör, Electronic Environment